Vad är PRA?

PRA är förkortning av Progressiv Retinal Atrofi, dvs. fortskridande förtvining av näthinnan. Sjukdomen finns hos fler olika hundraser. Den är ärftlig och resulterar i att hunden långsamt helt eller delvis tappar synen.

Ögat Näthinnan sitter längst bak på insidan av ögat, och innehåller speciella celler som tar emot ljuset som kommer in genom ögats lins. Ljuset omvandlas till elektriska nervsignaler och skickas, via synnerven, till hjärnan, där de tolkas till bilder. Näthinnans ”mottagnings”-celler består av två ”sorter”. Stavar som ger möjlighet att uppfatta svagt ljus och att se i mörker, och tappar; som gör att man ser i dagsljus och kan skilja olika färger åt.

Sjukdomen PRA påverkar vanligen tapparna i första stadiet av sjukdomen. Det gör att hunden får svårt att se i mörker och i dunkelt ljus (nattblindhet). Det märks bl a genom att hunden i svag belysning stöter i saker och ting och att den kan känna sig otrygg när den är ensam på kvällarna. Senare försämras även hundens synförmåga i dagsljus då stavarna i ögat blir påverkade. Vartefter synen avtar, anpassar sig hunden till sitt handikapp men det gäller att hundens omgivning inte förändras. Då synförmågan försämras utvidgas pupillerna och hunden får en märkbar glans i ögonen. Ögonens linser blir successivt ”mjölkiga” och till slut ogenomskinliga. Hunden har då grå starr (katarakt).

Framtiden
De flesta hundar med PRA blir så småningom helt eller delvis blinda. Då sjukdomen oftast uppträder då hunden är medelålders eller gammal har hunden hunnit utveckla ett gott minne, lukt- och hörselsinne och kan därför, i sin vana miljö, leva ett gott liv som helt eller delvis blind.

Arvet PRA är en ärftlig recessiv sjukdom, vilket innebär att båda föräldrarna måste vara antingen anlagsbärare eller sjuka för att sjukdomen skall uppkomma hos avkomman.
Likaledes blir, då en sjuk hund har två kopior av den defekta genen, all dess avkomma minst anlagsbärare.

Hur upptäcker man PRA? PRA diagnostiseras vanligen genom s k ögonlysning.

En ögonlysning visar endast att hunden ej har PRA för tillfället. Hunden kan mycket väl komma att utveckla PRA senare i livet, eller vara anlagsbärare av sjukdomen utan att själv vara sjuk. Eftersom ett friskhetsintyg avseende PRA endast gäller i ett år, bör avelshundar ögonlysas flera gånger under sitt liv. Eftersom sjukdomen är progressiv, dvs utvecklas med tiden, bör man ögonlysa avelshundar även efter deras aktiva avelsperiod. Lämpligt är vid exempelvis 7-9-11 års ålder för att utesluta att avelsdjuret förvärvar PRA. Man kan även undersöka ögonen med elektroretinografi, ERG. Det är en dyrare elektrisk mätning av näthinnefunktionen, som kräver att hunden är nersövd. Ett normalt ERG utesluter med stor sannolikhet att hunden inte har PRA eller kommer få det senare i livet. Det utesluter dock inte att hunden är anlagsbärare av PRA, eller kommer drabbas av framtida katarakter.

LÄS MER OM OPTIGEN: http://www.optigen.com/