Förord
Coton de Tuléar Club bildades 1994. Den består år 2004 av ca 340
medlemmar. Rasen har vuxit till att idag omfatta ungefär 2000
hundar. Klubben hade när RAS påbörjades en avelsansvarig som i
samarbete med styrelsen fick huvudansvaret för arbetet. Enkäter
skickades ut med klubbtidning nr.1 2003. Kontakt togs med fyra
försäkringsbolag som lämnade uppgifter fram till år 2002. När
arbetet hade blivit godkänt av styrelsen publicerads det i
klubbtidningen Cotonskvallret nr.2 2004. Medlemmarna uppmanades att
läsa och ge synpunkter. Efter en del ändringar presenterades arbetet
åter i Cotonskvallret nr. 2 2005. RAS finns även presenterad på
klubbens hemsida. Tyvärr har det inte kommit så många synpunkter
från medlemmarna i klubben. Klubben har haft avelsmöte på två olika
platser där RAS har diskuterats. Det var på Årsta slott den 27
augusti och i Helsingborg den 10 September. Arbetet färdigställdes
därefter och i samarbete med klubbens avelskommitté och styrelse
hösten 2005.
Historik
När Coton de Tuléar anlände till Europa på 1900-talet följde det med
en sägen om rasens uppkomst. Den berättar att ett skepp förliste
utanför Madagaskars kust.
De enda som överlevde var ett litet antal små vita hundar som
simmade i land och slog sig ner där. En annan förklaring skulle vara
att rasen består av en blandning av flera raser bl.a. Bichon parad
med Papillons, som gav den fläckiga huden och Bedlingtonterrier som
skulle ha bidragit till Coton de Tuléars rygglinje.
Sägnen berättar att hundarna kom att användas som vakt och
vallhundar. De vallade boskapen till floden där Cotonens egenskap
att hoppa rakt upp i luften och sedan snurra ett helt varv
utnyttjades. Hundarna användes på detta sätt till att locka upp
krokodilerna på land. Krokodilerna förföljde de hoppande vita
bollarna, boskapen kunde dricka ifred och sedan drivas över floden.
I början levde Cotonerna som vildhundar men tämjdes sedan av
befolkningen. De var avsedda för ”högre uppsatta personerna” som
också var de som födde upp rasen.
Det vi säkert vet är att rasens hemland är Madagaskar, att den kom
till Europa, Frankrike, där den fick sitt officiella erkännande
1970. Idag är rasen spridd över i stort sett hela världen.
Först år 1966 var det en liten grupp personer som ansökte hos FCI
för att få rasen erkänd och 1971 publicerades den första
rasstandarden för Coton de Tuléar. Hundarna placerades i gruppen
Sällskapshundar. Den första Coton de Tuléar som fick en officiell
stamtavla var U’Rick en svart och vit hanhund. Detta skedde den 12
April 1972.
Det blev sedan ett uppehåll på tolv år för registreringar av Coton
de Tuléar p.g.a. problem med hundklubben på Madagaskar, först 1984
togs registreringen upp igen.
År 1986 granskades och modifierades den första rasstandarden för att
införas under FCI. Madagaskar var det land som skulle stå för
”skötseln” av standarden.
1995 skrevs standarden om igen och den 25 november 1999 publicerades
den senaste officiella FCI-standarden för Coton de Tuléar. Året
därpå översattes den till engelska. Det är endast den senaste
standarden som används idag.
I Sverige importerades den första Cotonen 1991 från Nederländerna.
Antalet har stadigt vuxit och 2004 fanns det 2091 hundar
registrerade i Sverige. Trots att de svenska uppfödarna importerat
hundar från olika länder i Europa kan man se att de långt tillbaka
ofta härstammar från samma hundar d.v.s. de som importerades till
Frankrike från Madagaskar.
År 1996 fick rasen Coton de Tuléar möjlighet att erhålla certifikat
vid utställningar i Sverige. I Sverige hör Coton de Tuléar till
gruppen Sällskapshundar. Det är också det som den används till i
första hand men eftersom det är en smidig hund som är duktig på att
hoppa har rasen börjat dyka upp på Agilitybanan. Det finns även
Cotoner som varit duktiga i lydnad, blodspår och flera har genomgått
karaktärsprov.
Rasstandard
2000-02-04 publicerades den senaste FCI-standarden för Coton de
Tuléar och över-sattes till svenska 2001-03-05. Det är en mycket
detaljerad beskrivning av rasen. Här tas endast de mest övergripande
rastypiska egenskaperna upp. Helhetsintrycket ska vara en liten
sällskapshund med lång, vit päls av bomullsaktig kvalitet. Ögonen är
runda och mörka med ett livligt och intelligent uttryck.
Storlek/vikt: Hanhund 26-28 cm mankhöjd, tik 23-25 cm. +2 till – 1
cm är tillåtet. Vikten på hanhund 4 till maximalt 6 kg och på tik
3,5 till maximalt 5 kg. Rasen är glad, stabil och mycket sällskaplig
mot människor och andra hundar. Den anpassar sig perfekt till alla
sorters livsstilar. Coton de Tuléars temperament är ett av rasens
huvudsakliga kännetecken. Det andra kännetecknet är pälsen som rasen
fått sitt namn efter. Pälsstrukturen ska
vara mycket mjuk, elastisk och bomullsaktig. Den får aldrig vara
sträv eller hård. Pälsen skall vara tät, riklig och får vara lätt
vågig. Grundfärgen skall vara vit, men några spår av ljusgrå färg
(blandning av vit och svart päls) eller rödskimmel (blandning av vit
och röd päls) är tillåtet på öronen. Likaså kan spår av dessa färger
tolereras på andra ställen på kroppen under för-utsättning att de
inte förändrar helhetsintrycket av att pälsen är vit; sådana spår av
färg är dock inte önskvärda. Ögonen ska vara tämligen runda, mörka,
sitta brett isär och ha ett livligt uttryck. Ögonkanter skall ha
samma färg som nostryffeln d.v.s. svarta eller mörkbruna. Det är
tillåtet med tre olika bett. Tänderna skall sitta väl i linje med
varandra i sax-, tång eller omvänt saxbett utan att framtänderna
förlorar kontakt med varandra. Rygglinjen skall vara endast lätt
konvex. Korset skall vara sluttande, kort och muskulöst. Svansen
skall vara lågt ansatt som en fortsättning på ryggraden. I vila:
hängande under hasleden med uppåtböjd spets. I rörelse: glatt
buren(böjd in över ryggen spetsen riktad mot nacken, ryggen eller
länden). Hos väl pälsade individer, kan svansspetsen ligga an mot
ryggen eller länden. Rörelserna skall vara fria och lätta utan att
vara särskilt vägvinnande. Under rörelse skall rygglinjen vara
stadig. Rörelserna skall inte vara vaggande. Eftersom rasen endast
funnits i Sverige drygt 10 år är det gemensamma avelsarbetet
fortfarande under uppbyggnad. År 1994 bildades en rasklubb, Coton De
Tuléar Club. Klubben har ett medlemsantal som håller sig runt 300
medlemmar. Några gemensamma mål har inte arbetats fram ännu varför
det här arbetet är mycket viktigt.
Vad vet vi idag?
Coton de Tuleár omfattas inte av något avelsprogram i Sverige.
Finland införde år 2002 program som omfattar ögonlysning och
knäledsundersökning. Anledningen till detta är att det hittades PRA
hos ett antal hundar. I Finland har de ögonlyst en längre tid och
har därför ett ordentligt underlag för att införa ett avelsprogram.
Det innebär att valpar bara kan registreras om föräldrarna är
ögonlysta och knäledsundersökta. I övriga Europa finns inte heller
något program för rasen vilket är synd då många hundar fortfarande
importeras till Sverige därifrån. Seriösa uppfödare ögonlyser dock
sina avelsdjur och undersöker knän, armbågar och höfter. I Tyskland
infördes 1/7-2004 att föräldradjuren måste vara ögonlysta för att
man ska få registrera valpar. USA har ett frivilligt register för
bl.a. ögonundersökningar. För att få veta lite mer om hur våra
hundar mår sammanställdes en enkät som bilades Cotontidningen nr. 1
2003. Där fanns två blad att fyllas i av ”den vanliga hundägaren”
och en sida för uppfödarna. Av de ca. 300 utskickade enkäterna
svarade 75 ”vanliga hundägare” och 15 uppfödare. De flesta hundarna
mådde alldeles utmärkt.
● Av 36 hanar var 5 kastrerade.
●
4 hundar var opererade för Cherry Eye.
●
3 hade navelbråck.
●
3 hade opererat juvertumörer.
●
Öroninflammation hade 8 hundar haft
problem med.
●
Analsäcksinflammation 5.
●
Rinnande ögon 2 och 3 kliande ögon.
Eftersom en av rasens egenskaper är att vara ”glad, stabil och
mycket sällskaplig mot människor och andra hundar” fanns även en
fråga om hur ägaren bedömde hundens psykiska hälsa. Det var en
allmänt ställd fråga med svarsalternativen: Glad – osäker - orolig –
folkskygg – bitsk. Av de 75 hundarna upplevdes 7 som osäkra, 2 som
nafsiga, 1 arg på andra hundar, 1 bitsk och 2 skällde mycket. I
uppfödarnas svar kan man se att 15 uppfödare äger tillsammans för
avel:
14 hanhundar och 31 tikar. Sammanlagt hade de haft 31 kullar med 94
levande valpar. 14 valpar hade varit dödfödda eller inte uppnått 8
veckors ålder. På frågan om de ville att vi skulle ögonlysa våra
hundar svarade 14 ja och 1 nej. Armbågsundersökning svarade 3 ja och
2 vet ej - övriga svarade inte. Knäledsundersökning svarade 8 ja och
4 vet ej - övriga svarade inte. Höftledsröntgen var det 7 som
svarade ja - resten svarade inte på frågan. De fyra största
försäkringsbolagen har också bidragit med statistik över försäkrade
hundar. Sveland hade 31/12 - 2002, 128 Coton de Tuléar försäkrade i
sitt bolag. De hade ersatt en liv och hade en skadeprocent på 16 %
som kan jämföras med den genomsnittliga siffran 46 % som gäller de
148 raser som finns representerade i Sveland. Vid det inledande
telefonsamtalet där jag bad om statistiken berättade damen att de
just konstaterat att Cotonen var en mycket frisk ras och att de
diskuterat att flytta den till en billigare kategori. Detta är gjort
fr.o.m 2004.
Folksam hade 31/12 - 2002, 90 Coton de Tuléar försäkrade.
Sedan 31/12 - 99 har de ersatt 4 för vet. vård.
IF hade 31/12 – 2002, 207 Coton de Tuléar försäkrade.
De har ersatt 65 för vet. vård och 10 för liv.
Agria hade inte med vilket antal hundar som fanns försäkrade utan
meddelade endast att det var ”en liten ras” i förhållande till andra
raser. De hade ersatt 7 hundar med liv.
6 tikar hade fått ersättning för
förlossningskomplikationer/kejsarsnitt. 5 hade ersatts för operation
av navelbråck. Sedan 1995 har de betalat ut någon form av ersättning
vid 120 tillfällen.
Sammanfattning
För att kunna göra en rättvis bedömning av hur rasen Coton de Tuléar
mår är under-laget för litet. Frågeformuläret skulle ha omfattat
flera frågor med fördjupande följd-frågor. Genom att inte skicka
enkäten till alla som har eller har haft en Coton utan endast till
de som är medlemmar i klubben kom vi inte i kontakt med många av dem
som har äldre Cotoner eller där hunden inte är i livet längre. En
del av uppfödarna har endast tagit med de tikar som finns i kenneln
just vid det tillfället de fyllde i enkäten. Frågorna borde ha varit
mer detaljerade så man fått med alla hundar som använts i avel.
Viktiga frågor som t.ex. ögonlysning borde ha omfattat hur de själva
gör och inte bara vad de tycker. Att uppge sitt kennelnamn var
frivilligt men det är något som de flesta ändå fyllt i. Det innebär
att man tyvärr kan se att det fattas svar från de uppfödare som har
ett större antal hundar i avel och som har en stor erfarenhet av
rasen.
Rasdata
Coton de Tuléar Club har investerat i Genetica Lathunden. Eftersom
Coton de Tuléar är en liten ras med få individer är det intressant
att kunna se hur avelsplaneringen är genomförd. Vad man kan se är
att om man väljer inavelskoefficienten 8 % så av 923 valpar födda i
Sverige överstiger 213 hundar den gränsen. Det är lika med att 23%
valpar har en inavelskoefficient som är högre än 8 %. Vid beräkning
av 42 valpkullar födda år 2001 blir den genomsnittliga
inavelskoefficienten 7,31 %. Vid samma beräkning av 64 kullar år
2003 och 58 kullar år 2004 blir siffran 4,07 % respektive 3,09 %.
Detta visar på ett förbättrat resultat.
Att inavelskoefficienten har varit hög beror bl.a på det begränsade
antal individer av rasen Coton de Tuléar som funnits i Sverige. År
1996 registrerades 105 hundar. Antalet har sedan ökat varje år till
som mest 227 individer år 2003 men 2004 minskade registreringarna
till 183 hundar. När man tittar på vilken hane som använts till de
394 valpar födda i Sverige under 2003 och 2004 kan man se att det
finns 45 olika hanar. Av dessa har 6 hanar tillsammans 185 valpar.
De övriga hanarna har mellan 15 och 1 valp var.
Höftledsröntgen som är officiell visar att det sammanlagt genom åren
röntgats 89 hundar, varav 4 fått bedömningen C och 2 D. Ögonlysning
blev officiellt registrerade fr.o.m 1/7 2002 och där har 21 hundar
blivit ögonlysta och registrerade t.o.m. 7/2 - 03, 2 av dessa har
anmärkning Katarakt.
Framtiden, klubbens mål och avelsstrategi
Idag anses rasen Coton de Tuléar som en mycket frisk ras. Vårt mål
bör därför vara att bevara detta.
Strategi
Klubbens avelsansvariga följer upp hälsostandarden genom att
regelbundet skicka ut enkäter till hundägarna. För att öka
svarsfrekvensen publiceras resultaten i klubbtidningen. Samtidigt
informeras om enkäternas betydelse för statistiskt säkrare underlag.
Uppfödarna anser att vi bör ögonlysa och knäledsundersöka hundarna,
det rekommenderas av klubben redan idag. Med tanke på att det finns
individer i rasen med konstaterad PRA är det viktigt att fortsätta
arbetet för att få fler att ögonlysa sina hundar regelbundet. Idag
säger många att det ändå inte upptäcks förrän hundarna är äldre men
det kan mycket väl bero på att de hundar som fått diagnosen PRA inte
blivit ögonlysta vid yngre ålder. Finland antog år 2002 avelsprogram
för Coton de Tuléar och därmed kan de offentliggöra hundar med
konstaterad PRA. Juli 2004 införde Tyskland krav på ögonlysning för
att få registrera valpar. På mycket kort tid konstaterades PRA hos
en hund och Katarakt hos fyra hundar.
Strategi
• Fortsatt information om vikten av att ögonlysa alla hundar. Detta
sker både i klubbtidningen och på klubbens hemsida.
• Krav på ögonlysning av föräldradjur vid valpförmedling.
• Att uppmana uppfödarna till att ej använda hundar med PRA-fällda
individer i stamtavlan.
• Uppfödarna poängterar för valpköpare att ögonlysning är viktigt
för rasen. Och att det bör göras även när hunden är minst 7 år.
Knäundersökning (d.v.s. palpation av knäled för att upptäcka Patella
luxation) är något som uppfödarna i Sverige tycker är viktigt. I
Finland ingår detta i deras avelsprogram.
Strategi
• Krav på knäundersökning av föräldradjur vid valpförmedling.
• Resultaten skickas till avelsansvariga i klubben.
• Publicera undersökningsresultat i klubbtidningen.
• Utvärderas en gång/år.
SKK rekommenderar en genomsnittlig inavelskoefficient av 2,5 % på
kullar födda under ett år.
Strategi
• Minska inavelskoefficienten genom att upplysa och påverka
uppfödare till att använda fler individer.
• Utvärdering och analys av avelsstrukturen görs varje år och
publiceras i klubbtidning och på hemsida.
• Att använda importerade hundar men sparsamt tills utvärdering av
valpar kunnat ske.
• Införa en hanhundslista. De ska vara ögonlysta med resultat ej
äldre än ett år och knäundersökta.
• Ett viktigt mål är att följa rasstandarden och bevara rasens
särskilda egenskaper. En av rasens egenskaper är att vara ”glad,
stabil och mycket sällskaplig mot människor och andra hundar”. Att
bevara pälsens speciella egenskaper är viktigt. I den rasstandard
som fanns före år 2000 kunde man läsa att pälsen skulle vara 8-10 cm
lång. Idag kan man se att hundarna har mycket längre och rikligare
med päls. Helhetsintrycket ska vara en liten sällskapshund.
Strategi
• Avelsansvariga i klubben upplyser uppfödarna om vikten att endast
avla på djur som motsvarar rasbeskrivningens mentaliteten.
• Använda endast hundar som är mentalt, exteriört och funktionellt
rastypiska.
• Genom att få färdigt ett raskompendie till domarkonferencen år
2006 där vi också deltar med hundar som motsvarar rasstandarden kan
vi uppmärksamma domarna på de egenskaper som är viktiga att bevara.
Tidsplan
• Att öka antalet hundar som ögonlyses
• Informera och påverka så att antalet Patella Luxation
undersökningar ökar. Utvärdering sker år 2007.
• Arbeta för att få den totala inavelsgraden till rekommenderade
2,5% inom fem år.
• Begränsa användandet av enskild hane. Öka antalet hundar som
används i avel.
|
